De f\u00f6rsta skriftliga anteckningarna om vintertrafik \u00f6ver Kvarken h\u00e4rstammar fr\u00e5n tiden f\u00f6r de l\u00e5ngvariga krigen mellan Sverige och Ryssland under slutet av 1500-talet. D\u00e5 var transporten av folk och gods s\u00e4rskilt stor \u00f6ver Kvarken och de som bodde p\u00e5 Bj\u00f6rk\u00f6 och Holm\u00f6n m\u00e5ste st\u00e5 till tj\u00e4nst. \u00c5r 1591 blev bef\u00e4lhavaren \u00f6ver krigsm\u00e4nnen i \u00d6ster- och V\u00e4sterbotten, Per Bagge, ocks\u00e5 landsh\u00f6vding i de b\u00e5da l\u00e4nen.<\/p>\n\n\n\n
I \u00d6sterbottens r\u00e4kenskapsbok f\u00f6r \u00e5r 1592 framg\u00e5r det att han beviljade Bj\u00f6rk\u00f6- och Holm\u00f6borna skattefrihet f\u00f6r forslandet av K. M:ts folk sommar, h\u00f6st, vinter och v\u00e5r. Denna frihet var dock beviljad \u201dp\u00e5 K. M:ts behag\u201d och fr\u00e5ntogs Bj\u00f6rk\u00f6borna vid Bagges d\u00f6d 1599 medan Holm\u00f6borna fick beh\u00e5lla den \u00e5tminstone till h\u00e4lften. <\/p>\n\n\n\n
Vid en rannsakning som \u00f6verste j\u00e4gm\u00e4stare Stellan M\u00f6rner h\u00f6ll p\u00e5 Korsholm den 20 juni 1614 framf\u00f6rde Bj\u00f6rk\u00f6borna sina klagom\u00e5l, vilket resulterade i att M\u00f6rner tillskrev fogden p\u00e5 Korsholm, Erik Andersson, att denne i avvaktan p\u00e5 K. M:ts beslut skulle l\u00e5ta Bj\u00f6rk\u00f6borna f\u00e5 samma skattem\u00e4ssiga f\u00f6rm\u00e5n som Holm\u00f6borna. Fogden satte in brevet i sina r\u00e4kenskaper f\u00f6r \u00e5r 1614 och beviljade skattefrihet f\u00f6r 4 mantal. Tyv\u00e4rr s\u00e5 noterade Kronans revisor i kanten: \u201dbest\u00e5s inthet uthan H. K. M:ts bref\u201d. \u00c5r 1617 \u201dhugnade\u201d Gustav II Adolf slutligen Bj\u00f6rk\u00f6borna med skattel\u00e4ttnad och frihet fr\u00e5n krigstj\u00e4nst. \u00c5r 1626 f\u00e4rdades Majest\u00e4tet sj\u00e4lv denna v\u00e4g \u00f6ver Kvarken. P\u00e5 Bj\u00f6rk\u00f6 f\u00f6rvarades kungabreven i \u00e5rhundraden i byakistan och man var mycket stolta \u00f6ver sin s\u00e4rst\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n Stockholm var det l\u00e5ng v\u00e4g till \u00d6sterbotten b\u00e5de via \u00c5bo eller runt Bottenviken. P\u00e5 sommaren fungerade det n\u00e4r b\u00e5ttrafiken var livlig, men p\u00e5 vintern kunde det ta en m\u00e5nad eller mer f\u00f6r ett brev fr\u00e5n Stockholm till kustst\u00e4derna i \u00d6sterbotten. Detta kunde man inte n\u00f6ja sig med utan f\u00f6reslog att posten skulle transporteras \u00f6ver Kvarken i st\u00e4llet f\u00f6r runt Bottenviken.<\/p>\n\n\n\n
Den nya postg\u00e5ngen blev dock f\u00f6r betungande, vilket framg\u00e5r bl a av ett klagom\u00e5l fr\u00e5n Bj\u00f6rk\u00f6b\u00f6nderna \u00e5r 1675. I \u00d6sterbotten byggdes p\u00e5 1670-talet fyra postjakter. Dessa blev alltf\u00f6r tunga och visade sig \u00e4ven i \u00f6vrigt vara ol\u00e4mpliga f\u00f6r posttrafiken och \u00f6verl\u00e4mnades d\u00e4rf\u00f6r till tullverket och amiralitet.<\/p>\n\n\n\n
Den egentliga postv\u00e4gen gick \u00f6ver \u00c5lands hav. Sedan man konstaterat att isv\u00e4gen \u00f6ver Kvarken \u00e4nnu h\u00f6ll medan det var menf\u00f6re p\u00e5 \u00c5lands hav, b\u00f6rjade man \u00f6verv\u00e4ga ett b\u00e4ttre utnyttjande av Kvarkenrutten. \u00c5r 1698 fick postm\u00e4staren i Ume\u00e5 order om att s\u00e4nda posten \u00f6ver Kvarken n\u00e4r detta med tanke p\u00e5 tryggheten var m\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1702 beg\u00e4rde kammarkollegiet ett utl\u00e5tande av landsh\u00f6vdingen i \u00d6sterbotten om m\u00f6jligheterna att f\u00f6ra posten den v\u00e4gen. Samma \u00e5r utn\u00e4mndes borgm\u00e4staren Johan Rydstr\u00f6m till postm\u00e4stare i Ume\u00e5 och \u00e4ven till postinspekt\u00f6r i hela distriktet. D\u00e5 \u00e5l\u00e5g det tydligen b\u00f6nderna p\u00e5 Holm\u00f6n att f\u00f6ra post till Vasa. Men vid jultiden 1708 hade man uppenbarligen f\u00e5tt nog, man v\u00e4grade d\u00e5 att ge sig iv\u00e4g. Men postm\u00e4stare Rydstr\u00f6m, som sj\u00e4lv \u00e4mnade deltaga f\u00f6r att g\u00f6ra en provtur, lyckades efter att ha hotat med laga \u00e5tg\u00e4rder och mycken \u00f6vertalning komma iv\u00e4g den 6 januari 1709. Resan blev n\u00e5got \u00e4ventyrlig p\u00e5 grund av svag is men kunde efter ett andra f\u00f6rs\u00f6k \u00e4nd\u00e5 genomf\u00f6ras. Rydstr\u00f6m anv\u00e4nde tv\u00e5 sl\u00e4dar, i den ena fanns br\u00e4der f\u00f6r att ta sig \u00f6ver r\u00e5karna. Efter den resan som tog ett dygn, ans\u00e5g postm\u00e4staren att bes\u00e4ttningen skulle utg\u00f6ras av fyra m\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n
Trots stora kostnader anv\u00e4ndes genv\u00e4gen \u00f6ver Kvarken flera g\u00e5nger i b\u00f6rjan av \u00e5r 1709, man kunde tack vare den spara in 90 mil mellan Ume\u00e5 och Porkkala. Postm\u00e4staren i Vasa, Michel Gavelius (1693-1717) hade \u00e4ven \u00e5tskilligt att best\u00e4lla med f\u00f6rs\u00f6k att ordna postg\u00e5ng \u00f6ver Kvarken. Ocks\u00e5 Christian Zimmerman, postm\u00e4stare i Vasa 1736-1742, \u00e4gnade mycket tid \u00e5t att unders\u00f6ka m\u00f6jligheterna till postf\u00f6ring \u00f6ver Kvarken. Likas\u00e5 f\u00f6rt\u00e4ljer historien att postm\u00e4staren i Ume\u00e5, Olof Holmbaum, reste till Holm\u00f6n f\u00f6r att unders\u00f6ka saken.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1789 f\u00f6reslog landsh\u00f6vding Tandefeldt inr\u00e4ttandet av en ny postlinje mellan Vasa och Ume\u00e5. Konungen godk\u00e4nde inte f\u00f6rslaget trots att landsh\u00f6vdingen fick i uppdrag att ordna med passagerartrafik \u00f6ver Kvarken. Skyldigheten att st\u00e5 till tj\u00e4nst med transporter m\u00e5ste m\u00e5nga g\u00e5nger ha k\u00e4nts som en tung b\u00f6rda, s\u00e4rskilt vintertid och i ofredstiden, n\u00e4r t ex l\u00e4ttnaderna i utskrivning av krigsfolk drogs in. D\u00e4rom vittnar de m\u00e5nga klagom\u00e5len och ans\u00f6kningarna om l\u00e4ttnader. En av framst\u00e4llningarna fr\u00e5n Holm\u00f6borna finns i avskrift bevarad i Holm\u00f6ns byakista.<\/p>\n\n\n\n
En \u201dsista\u201d transport p\u00e5tvingades Bj\u00f6rk\u00f6borna i mars 1809 d\u00e5 de skjutsade \u201dd\u00f6dst\u00e5gen \u00f6ver Kvarken\u201d. Den ryska h\u00e4ren hade ockuperat \u00f6n under sitt plundringst\u00e5g till Ume\u00e5. Med hundratals h\u00e4star gav de sig iv\u00e4g \u00f6ver de upptornade ismassorna. Alla f\u00f6rr\u00e5d av foder, ved, redskap, virke, husd\u00f6rrar och t o m hela hus var f\u00f6rbrukade, uppbr\u00e4nda. Soldaterna kl\u00e4ttrade \u00f6ver de vassa och hala iskanterna i en allt l\u00e5ngsammare marsch. En efter en lade de sig ner och somnade f\u00f6r evigt. Det var l\u00e4tt att hitta v\u00e4gen tillbaka ber\u00e4ttade skjutskarlarna.<\/p>\n\n\n\n
Freden i Fredrikshamn, n\u00e4r Finland skildes fr\u00e5n Sverige, p\u00e5verkade inte f\u00f6rbindelserna \u00f6ver Kvarken. Redan 1816, 1821, 1822, 1829, 1832, 1839 och 1844 blev vintertrafiken \u00e4nnu livligare. Fr\u00e5n Vasa fraktade man mest spannm\u00e5l, hampa, fisk, k\u00f6tt och fl\u00e4sk. Fr\u00e5n Sverige l\u00e4rft i mindre m\u00e4ngder. Vissa vintrar l\u00e5g trafiken nere, men 1850 och 1860-talen tycks ha varit gynnsamma. Genom tullkammaren i Vasa utklarerades mellan den 21 februari och 24 april 1855 inte mindre \u00e4n 1426 h\u00e4stforor.<\/p>\n\n\n\n
\u00c5r 1860 beslutade riksdagen att jordbruket skulle befrias fr\u00e5n skyldigheten att f\u00f6ra post \u00f6ver Kvarken. Vintern 1867 for n\u00e4mndeman Laitinen fr\u00e5n Lillkyro s\u00e5 sent som den 13 maj \u00f6ver till Ume\u00e5 med 92 foror lastade med 272 mattor r\u00e5gmj\u00f6l. Sedan var trafiken ringa fram till 1880-talet och intensifierades 1888, 1893 och 1894. De \u00e5ren var \u00e4ven persontrafiken betydande. Dels var det emigranter som anv\u00e4nde denna genv\u00e4g, dels sj\u00f6m\u00e4n som p\u00e5 v\u00e5rsidan skulle \u00e5terv\u00e4nda till sina fartyg som \u00f6vervintrat i n\u00e5gon sydsvensk hamn. Vintern 1893 h\u00e4nde det vissa veckor att \u00e4nda upp till 50 personer utvandrade den v\u00e4gen, ofta med Amerika som m\u00e5l. Den vintern gick ocks\u00e5 1373 foror till Ume\u00e5, bl a lastade med sm\u00f6rdrittlar.<\/p>\n\n\n\n
F\u00e4rden gick i allm\u00e4nhet fr\u00e5n Bj\u00f6rk\u00f6 via Holm\u00f6gadd till Ume\u00e5 eller ocks\u00e5 via Holm\u00f6n, Ostn\u00e4s och T\u00e4fte\u00e5. Om f\u00f6rbindelserna mellan Holm\u00f6n och \u00d6sterbotten under de sv\u00e5ra \u00e5ren 1916 och 1917 och vinterkriget 1939-40 finns det mycket att ber\u00e4tta, s\u00e4rskilt \u00e5ret 1917 n\u00e4r Holm\u00f6n blev en r\u00e4ddningsstation f\u00f6r en stor m\u00e4ngd \u00d6sterbottningar. Hos fyrpersonalen p\u00e5 Stora Fj\u00e4der\u00e4gg var det ibland s\u00e5 fullbelagt att en familj fick lov att flytta ut i en bod f\u00f6r att bereda plats \u00e5t frusna, f\u00f6rfrusna, och p\u00e5 annat s\u00e4tt skadade och olyckliga m\u00e4nniskor. Fiskarstugor ockuperades till bristningsgr\u00e4nsen och i Holm\u00f6hemmen var det tidvis fullbelagt. Gl\u00e4djen att kunna hj\u00e4lpa och tacksamheten \u00f6ver att bli hj\u00e4lpt var stor, och starka och best\u00e5ende band kn\u00f6ts.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
De f\u00f6rsta skriftliga anteckningarna om vintertrafik \u00f6ver Kvarken h\u00e4rstammar fr\u00e5n tiden f\u00f6r de l\u00e5ngvariga krigen mellan Sverige och Ryssland under slutet av 1500-talet. D\u00e5 var transporten av folk och gods s\u00e4rskilt stor \u00f6ver Kvarken och de som bodde p\u00e5 Bj\u00f6rk\u00f6 och Holm\u00f6n m\u00e5ste st\u00e5 till tj\u00e4nst. \u00c5r 1591 blev bef\u00e4lhavaren \u00f6ver krigsm\u00e4nnen i \u00d6ster- och … Forts\u00e4tt l\u00e4sa Historik om postrodden<\/span>