Dags för en ny rapport. Just nu är det åska på avstånd och spöregn och fredag kväll. Kommer nog inte bli klar med denna notis i kväll. Börjar denna notis till ljudet av det skvalande regnet precis som förra rapporten. Nu är det kolmörkt och förhoppningsvis har elektrikern nu kunnat hitta och lag felet som fick säkringen till belysningen att lösa ut med ojämna mellanrum sen jag checkade in. Vill slippa leta den utlösta säkringen i mörker. Sitter med pannlampan bredvid mig. Ser också att det just nu precis blev oel hemma på Jongården. Umeå Energi markerar 420 strömlösa. Förstår att det är lite kärvt därhemma.
Dagens aktivitet innebar en förmiddag ute i urskogen och mycket handlade om palmen Coco de Mal, som jag nämnde i förra notisen, och allt runt denna palm, som är det dominerande trädet i Praslins naturliga ursprungliga skog som man försöker bevara i det 15 000 ha stora reservatet Vallé de Mai. Här finns totalt ca 500 000 träd. Alla är numrerade och man för bok över hur många nötter varje parning på varje träd ger och hur många nötter som gror och ger en ny palm. Man tror att palmen utvecklade precis efter Gondwanaland delades upp i södra halvklotets kontinenter och Seychellernas granitöar kom att ligga kvar och inte röra på sig. Seychellerna ligger som Skandinavien i ett landområde som är befriat från större vulkanisk aktivitet och jordbävningar. Palmen kom att dominera Seychellernas större granitöar.
Trädet blommar var tredje månad och blommorna blommar endast under 24 timmar. För att pollinering ska ske så är det den endemiska gröna Geckoödlan som utför pollineringen. Palmen blommar normalt med ca 20-30 blommor men endast 5-10 blommor blir pollinerade och utvecklar fruktbar nöt. Övriga blommor ger svarta outvecklade nötter. Som jag skrev i onsdags så har denna palm en s k dubbelnöt och är världens största nöt. Varje nöt kan väga upp till 30 kg. Det är därför nödvändigt att inte alla blommor pollineras. Då skulle palmen knäckas av tyngden av alla nötter. Sannolikt är det därför blomman bara blommar så kort tid.
När nöten faller till marken ligger den platt. Den är så tung att inga däggdjur, fåglar eller ödlor kan flytta den. Lutar marken kan nöten dock rulla iväg från mamma palm. Till skillnad från andra växter så fungerar nöten som ”moderkaka” åt den groende plantan som kommer att vara beroende av nöten i upp till flera år för näring innan rotsystemet utvecklats. För att skydda sig som ung har plantan taggar på bladen som hindrar växtätare. Plantan är baby i upp till 10 år innan den börjar utveckla en stam. Palmen får ett nytt blad varje år. Bladen lever upp till 10 år. När palmen lever i skog så måste bladen utvecklas och växa så högt att den får solljus därför kan en babypalm ha blad som är flera 10-tal meter höga.






Det finns inte bara Coco del Mal och kokospalmer i dessa skogar. Även Vit-blommig palm som blommar med vita blommor är relativt förekommande, liksom en växt som växer på palmerna med gröna hängande trådar. Den kallas i folkmun för pastaväxt då den ser ut som hängande pastatrådar.


En ganska ovanlig och svårsedd endemisk art är den svarta papegojan. Jag hade tur som fick chansen att se den. Den är dock svår att upptäcka ganska mitt i bilden.

Palmsnigeln är en endemisk art liksom trädet som kallas Redwood på grund av den rödaktiga barken. Trädet har en lång ganska smal stam för att nå upp till solljuset och en relativt liten badkrona. Trädet har dock inget släktskap med det amerikanska Redwood trädet. Detta träd har också ett elastiskt rotsystem som gör att trädet kan klara kraftiga vindar utan att knäckas.


Nära vattendrag i skogen växer ett mangrovelikande träd med stående rötter ner i vattnet. Dessa rötter hjälper bl a till att hålla vattnet rent. Vatten från Vallé de Mai buteljeras som dricksvanrvatten och används både på öarna och exporteras.
En annan endemisk trädart är det vandrande trädet. Trädet vandrar genom att skjuta ut luftrötter i den riktning trädet vill ta sig. Dessa skjuts ned i marken framför trädet medan rötter bakom släpps. På så sätt kan träden vandra långsamt, upp till ca 5 – 10 m per år beroende på lutning och andra markförhållanden.



Efter en förmiddag i solen avslutades utfärden med en eftermiddag på stranden Anse Lazio. Där jag åt en god lunch med grillade räkor och sen avslutade med ett dopp i havet innan bussen återvände och släppte av mig vid mitt boende.
Sista dagen på Praslin inleddes med regn och detta skrivande och avslutades med en stund med boken på stranden innan ett sista dopp i havet. På kvällen åt jag resterna från gårdagens middag och tog det bara lugnt.
Idag lördag morgon blev det att packa efter frukost och sen transfer till färjeläget och färja till nästa ö La Digue med ny transfer till mitt boende här Villa Veuve. Framme vid 13-tiden. Lunch och en promenad i imgivningen innan jag skriver avslutningen på denna notis. Snart dags för första middagen här på La Digue. Mer om ön och äventyren här i nästa notis.





